Åh, vad jag hatar sådana där dagar då varje liten motgång känns som ett stort berg och minsta lilla grej kan få en att börja gråta. Jag hatar sådana där dagar då man går runt med en klump i halsen hela tiden, och man vill inte släppa ut den för man kan ju inte gråta för ingenting? Sådana där dagar vill jag bara stanna hemma, hemma med Petrus. För han gör mig alltid glad, oavsett vad. Och han säger att det är okej att gråta, även om man inte har någon anledning. Bättre att släppa ut än att bära omkring.
Jag tror det kallas pms...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar