torsdag 22 april 2010

REDAN SAKNAD

Igår hade vi en liten överraskningsgrej för Peter. Han hade ju fyllt 25 (32) plus att han faktiskt inte kommer träna oss mer, så det blev som en avskedsgrej också.

Jag kommer verkligen att sakna Peter, han var ju min första tränare. Jag var bara nio år, tror jag, när jag började spela innabandy. De andra i laget var tre år äldre än mig så jag var lite rädd för dem. Men trots att jag var liten och rädd fortsatte jag att spela, för Peter var ju min tränare. Han brydde sig om alla och lyssnade alltid, framförallt var jag nog fascinerad över alla hans berättelser. Han var så klok, trots att han bara var sexton år (jag trodde han var minst tjugo). Några år senare hamnade vi båda två i Frölunda, vilket gjorde att jag fick fortsätta ha den bästa tränaren som finns.

Peter har verkligen hjälpt mig utvecklas, det var han som trodde på mig och plockade upp mig i damlaget. Jag var skitnervös de första träningarna och matcherna, men samtidigt så visste jag att Peter tyckte jag platsade där så egentligen borde jag inte varit så nervös. Och när man hör "Bra, Börjesson" när man kommer in efter ett byte höjs självförtroendet direkt.

Framförallt har jag så många minnen med både IF Marin Väst och Peter och Frölunda och Peter. Jag kommer aldrig glömma lumpar-Fredrik som alla typ var rädda för och som skulle vara någon slags målvaktstränare. Jag kommer aldrig glömma Örebrocupen när jag stod i mål med gipsad hand. Jag kommer aldrig glömma Prag 2008 när Carro bar Peter på ryggen eller påvägen hem när Peter, jag och Sanna väntade på soluppgången. Jag kommer aldrig glömma Prag 2009 när Peter, jag och Matti fikade eller när vi gjorde fina armband. Jag kommer aldrig glömma alla de gånger man har skadat sig och Peter har ringt dagen efter bara för att kolla att man mår bättre. Jag kommer inte glömma någon som jag känt i nio år.

Jag hoppas verkligen att Peter kommer och hälsar på oss med sin lilla bebis i höst. Antagligen kommer han sakna oss och innebandyn alldeles för mycket, så han kommer inte kunna hålla sig borta (hoppas jag). Lycka till med bebisen nu Peter, jag tror du kommer bli en grym pappa för du är en utav de mest fantastiska människorna jag känner.

Förlåt för mitt babblande, var bara tvungen att få det ur mig. Ha det bäst nu!

1 kommentar:

  1. Jag kommer också komma ihåg när ja bar peter på ryggen ;) håller med, han är absolut en av de mest fantastiska människorna på denna jord! fint inlägg ida :) // Carro

    SvaraRadera